TBR 2017

Ni känner väl till akronymen TBR? Om inte är det dags att anamma begreppet NU. Det står nämligen för TO BE READ och är ett av de viktigaste begreppen om man är läsnörd. Man talar om den skräckinjagande TBR-högen som precis som den mänskliga befolkningen okontrollerat växer sig större och snart hotar att förgöra sig själv. Till skillnad från den mänskliga befolkningen kan dock inte en TBR-hög bli något annat än njutningsfullt och för egentligen bara goda saker med sig.

Om ni har missat det har goodreads varje år en reading challenge där man kan sätta upp ett eget läsmål. 2015 hade jag 30 lästa böcker som mål, i fjol 60. I år har jag satt 75 böcker som mål och det blir tufft. Men! Jag har ju den där himla TBR-högen att botanisera i när inspirationen tryter. Här kommer årets TBR-hög. För er skull har jag bara tagit med de böcker som definitivt ska läsas …

Och såklart … sista delen i Patrick Rothfuss trilogi the Kingkiller Chronicles om han nu kan komma till skott och skriva färdigt den. Jag vill verkligen inte kritisera eller irritera Rothfuss – han är inte direkt känd för att vara snabb med att publicera romaner – men kom igen. Visst, jättefint att han lägger massor med tid på välgörenhet men nu när en filmatisering av böckerna ligger i vaggorna är det väl ändå dags? Första boken i trilogin – The Name of the Wind – utkom 2007, The Wise Man’s Fear kom 2011. Nu är det 2017 och det är inte ens satt ett datum för utgivning av bok tre, The Doors of Stone. Ej OK. De här böckerna var på många sätt min väg in till den episka fantasyn och jag ÄLSKAR dem, men jag vill få ett avslut. Och många andra. Börjar nästan bli så att jag skiter i det, men det är en läsupplevelse utöver det vanliga så jag vill verkligen inte missa det.

Har ni någon TBR-hög att ta tag i? Hur ser ert planerade läsår 2017 ut? Har ni någon drömbok? Vad gillar ni att läsa?

GOTT NYTT ÅR

Det här nyåret är jag hemma med mamma. Vi ska äta torsk med citronsås. Crema Catalana med granatäppels- och apelsinsallad till efterrätt. Madeleinekakor och Nivoles mousserande dessertvin vid tolvslaget.

Jag är helt slut. I kroppen. I huvudet. Överlag. Trött. Det har varit ett väldigt konstigt år och jag minns inte så mycket, även om jag också minns nästan allt. Jag har provat så extremt många nya grejer. Lyckats med en del. En del har det gått käpprätt åt helvete med, men så är väl livet. Därför tänker jag också fira in det här nyåret helt utan förväntningar. God, enkel mat. Lite raketer. En hund som gömmer sig bakom böckerna i bokhyllan och en annan som står mot soffryggen och skäller. Mitt virkprojekt i knät och en Jane Austen-film på TVn. Jag ska vara själv för att jag behöver det.

Jag ska ägna natten åt att bryta ryggen på årets dagbok och skriva ända in på småtimmarna. Fundera, älta och bena ut. Så att morgondagen kan ägnas fullt åt vila och kontemplation. Och virkande. Så att nästa år kan börja lika lugnt som 2016 slutade.

Gott nytt år!

Om att lära om och lyfta blicken i skrivandet

När jag sökte kursen Att skriva och publicera i digitala medier i våras gjorde jag det av två orsaker. För det första var min språkkonsultutbildning snart till ända och jag behövde en back up inför hösten om inte något annat skulle dyka upp. För det andra kände jag att jag behövde bredda min kompetens inom de digitala aspekterna av skrivande. Även om jag ser mig som relativt teknikintresserad och hyfsat uppdaterad är jag hopplöst förälskad i själva skrivandet. 90% av allt jag skriver är först skrivet för hand och jag har aldrig på riktigt intresserat mig för digital publicering. Det når så många och kan tas emot på så olika sätt. Och hur i hela fridens namn gör man det proffsigt? Jag visste ju hur jag skulle skriva – men hur gör man det tilltalande även på ett digitalt och grafiskt plan?

Sen drog kursen igång och jag insåg någonstans i slutet på första delkursen att det här är skitkul. Jag har jobbat med InDesign tidigare men har länge känt att jag ville fördjupa mina kunskaper och bredda dem, och det här med att skriva kommunikations- och innehållsplaner har jag länge velat lära mig. Det är sådan kompetens som efterfrågas idag och det har stressat mig tidigare. Inte nu längre. Nu har jag gjort det och insett att det 1) inte är så svårt, bara man bryter upp det och har en tydlig plan för hur man vill att arbetet ska utföras och 2) att allt det jag lärt mig på teoretisk nivå på språkkonsultprogrammet är en enorm tillgång i mitt skrivande även i den riktiga världen.

För tyvärr är det ju så att mycket av det man läser på universitetet – kanske främst om man läser humaniora – är teoretiskt och därmed svårt att, utan rätt verktyg, applicera på verkligheten. Den här kursen har givit mig flera av de verktyg jag tidigare saknat och där jag förut såg problem ser jag nu möjliga lösningar. Digitalt skrivande är på flera sätt betydligt svårare än det man skriver hemma eftersom det kan ses av så många. Prestationsångesten kommer gärna krypande och då och då händer det att insikten om mitt bristande tekniska intresse (den största anledningen till att jag använder Mac är användarvänligheten och att de ”sköter sig själv” på ett sätt jag saknar hos PCn) får mig att ilskna till över att jag inte valde teknisk linje i gymnasiet.

Sen tänker jag att så är det ju inte alls. Jag tillhör dem som tror att ju mer man läser, desto bättre blir man själv på att skriva. Och jag läser oerhörda mängder text och information och prosa varje dag i digitalt format. Jag läser bloggar, dagstidningar, kvällstidningar, är stamkund hos Storytel och författar politiska inlägg på Facebook (som jag aldrig publicerar). Jag undrar när jag fick för mig att det bara är när man skriver för hand och läser kodex som ens skrivande förbättras? Text som text. Medium som medium. Kanal som kanal. Analogt eller digitalt – de har båda sina för- och nackdelar även om pennan, för mig, alltid kommer vara mäktigare än tangentbordet.

 

Årssammanfattning 2016

Jag lånade den här listan av UnderbaraClara. Jag gör sällan sådana här grejer och kan i efterhand banna mig själv för det eftersom man så lätt glömmer när man inte skriver ner vad man gjort och när. I alla fall – en årssammanfattning om mig av mig!

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? En hel del. Bland annat blev jag färdig språkkonsult! Dessutom läste jag säkert tio eller femton böcker bara för att andra rekommenderat dem. Vanligtvis är jag extremt avigt inställd mot att följa bokrekommendationer, förmodligen för att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför jag gillar en bok eller inte.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja. Eller, egentligen gjorde jag förändringen förra året men jag bestämde mig för att sluta på mitt extrajobb och fokusera på studierna fullt ut. Bästa valet jag gjort. Har fått tillbaka all min studiemotivation och lite av framtidstron. Dessutom började jag göra skulpturer i polymerlera. Det är min målarbok, eller mitt sätt att hitta mindfulness. Kan sitta i timmar utan att ens titta upp.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?  30 och 31 maj. Då hade vi opposition på våra examensarbeten och när vi fick tillbaka dem från våra examinatorer stod det Briljant analys! på en sida i mitt arbete. Jag har sett upp till den läraren hur länge som helst så ett sådant erkännande gjorde mig löjligt glad. Det här var också dagarna jag bestämde mig för att ha ett sista sommarlov.

Dog någon som stod dig nära? Tack och lov nej.

Vilka länder besökte du? Danmark! Mamma och jag roadtrippade till Aalborg där vi hyrt en liten stuga. Sen körde vi runt på norra Jylland i en hel vecka och ooh:ade och aaa:ade åt hur löjligt vackert det är där. Vi ska tillbaka nästa år, hoppas vi.

Bästa köpet? Min iMac. Och alla mina lergrejer!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Mitt examensarbete. Snuskigt roligt och vilket drömyrke det vore att få jobba med någon gång i framtiden.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Det har blivit bättre under årets gång men jag har varit oerhört stressad och lite deppig med höga toppar och djupa dalar. Jag önskar mig mer själslig ro. Och kanske att jag kan släppa min duktigflicka-inställning och ta mer hand om mig själv. Ingen tackar en för att man kör slut på sig själv.

Vad önskar du att du gjort mer?  Sagt nej. Ätit mer regelbundet (gör under för humöret). Skrattat. Har skrattat mycket men det kan aldrig bli för mycket.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig för sånt jag inte kan påverka.

Favoritprogram på TV? Och så var de bara en, Midnatssol. Och en hel del halvbra amerikanska TV-serier jag mest ser på slentrian men som jag innerst inne älskar.

Bästa boken du läste i år? JÄTTESVÅR fråga. Jag tror att det – rent objektivt – måste vara The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood, men jag har upptäckt två fantasyförfattare som verkligen får mig att längta efter att läsa dem. Det är Ilona Andrews (Kate Daniels-serien, urban fantasy satt i ett framtida Atlanta, Georgia) och Jen Williams. Jen Williams The Copper Cat Trilogy är helt magisk och jag vill att Maisie Williams spelar Wydrin (the copper cat), Eddie Redmayne spelar Lord Frith och att Keanu Reeves föryngras tjugo år så att han kan spela Sebastian. Ni vet ni det. Läs dem.

Största musikaliska upptäckten? Att jag föredrar instrumental musik framför sång och att pampig filmmusik i stil med Pirates of the Caribbean är allra bäst. Och att Black Sails intro är det bästa ever.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Har tyvärr inte jobbat något i år.

Största framgång på det privata planet? Att jag hittat tillbaka lite. Inte helt, men nästan. Mår bra igen i alla fall och behöver inte ligga och titta i taket lika mycket längre. Det gjorde jag i princip hela juli. Stirrade i taket halva dagen, gjorde saker och mörkade hur jag mådde halva dagen.

Största misstaget? Att jag inte sagt nej mer. Och som vanligt kan man väl alltid söka fler jobb när man är student, men jag har försökt prioritera mina studier. Har ändå drygt fyra års arbetslivserfarenhet i ryggen och kände att det var dags att fokusera på mig.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och.

Vad spenderade du mest pengar på? Böcker.

Något du önskade dig och fick? Ett sommarlov! Och en resa till Jylland.

Något du önskade dig och inte fick? Jobb.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Ingen aning? Jag tror att jag tog det lugnt, bara. Vi hade nästan precis kommit hem från Danmark då så var väl helt schlut.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre stress och oro. Mer träning. Regelbundna mattider.

Vad fick dig att må bra? Att ändå få ta den där tiden till att bara stirra i taket. Alla böcker jag läst.

Vem saknade du? Ingen särskild. Är tyvärr en sådan person som lätt glömmer bort att höra av mig till vänner och så eftersom jag trivs så bra själv. Är både bra och dåligt, för ibland kan jag känna mig ”bortglömd”, men det är ju inte så konstigt eftersom jag själv är ganska passiv.

De bästa nya människorna du träffade? Alla trevliga äldre på Jylland som så gärna ville berätta om deras morfar-pappa-mormor-morfar som flyttat från Skåne till Jylland för att jobba i tegelbranschen. Det var fint. Annars har jag inte träffat så särskilt många nya.

Mest stolt över? Mitt examensarbete.

Högsta önskan just nu? Att jag får jobbet jag sökte 138 mil bort. Eller att jag får jobba med det jag vill och är utbildad till, i alla fall. God hälsa. Och kanske en knapp som stannar tiden så att jag då och då kan ta en timme och bara stirra i taket och återhämta mig?

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Säga nej oftare.

 

Digitalt är inte bara dåligt

”Only the very weak-minded refuse to be influenced by literature or poetry”
                                                                    – Cassandra Clare,  Clockwork Angel

Jag blir alltid lika förvånad varje gång någon säger till mig att de inte tycker om att läsa. För mig är det något jag gör utan att egentligen tänka på att jag gör det, och att det finns personer som inte känner samma glädje som jag inför något så njutningsfullt får mig lite ur balans. Jag läser hela tiden: innan jag ska sova, på morgonen innan jag går upp, när jag äter frukost, sitter på tåget, väntar på något, när jag är ledsen, arg eller frustrerad eller när jag är glad. Jag har alltid en bok på gång och mår riktigt dåligt om jag glömt att ta en bok med mig. Även de gånger jag inte läser är vetskapen om att jag har en bok med mig nog för att jag ska känna mig trygg.

Böcker är en tillflyktsort som dragit mig genom och ur tunga perioder i mitt liv. Jag läser i första hand böcker som får mig att känna först och tänka sen. Fantasy, Young Adult, Chick-Lit, Brontë, Austen. Och Proust, då. En katt bland hermelinerna. Poängen är att det inte spelar någon roll för mig vad andra tycker om min läsning. Det är något jag gör enbart för mig själv. Det enda jag tvingar att vara fullständigt prestigelöst i mitt liv.

Just polariseringen mellan god och sämre litteratur tror jag är vår tids största hot mot läslusten, men jag tror också att den bekämpas med hjälp av den ständigt digitaliserade bokmarknaden. Du behöver inte skämmas för att du läser 50 Shades of Grey (varför man nu vill göra det) eller annan ”fullitteratur”. Du kan nämligen göra det utan att andra vet om det – i din läsplatta eller i din telefon. Det är anonymt, lättillgängligt och smidigt och skapar inga situationer en kanske helst inte befinner sig i. Själv brukar jag läsa riktigt dålig – men ändå så fantastiskt bra – erotica när jag flyger eller har långa tågresor framför mig.  Språk och handling är ofta förfärliga, men jag älskar det ändå. Saskia Walker är bra. Och Sylvia Days mer historiska romaner är också OK.

Men digitaliseringen är också bra och viktigt och relevant eftersom den är just lätt: du ser inte fysiskt hur lång eller tjock en bok är, och många läsappar tillåter dig att förändra storleken på texten, sätta bokmärken mitt på en sida och skriva små kommentarer vid stycken du gillar.

Även om jag absolut är en, ja, bokhora får man väl kalla det, är jag också mycket positivt inställd till den digitaliserade bokmarknaden. Jag tror att den möjliggör läsning för många och jag vet att folk i min närhet som tillbringar mycket tid framför datorspel ibland har en e-bok uppe på ena skärmen och datorspelet igång på den andra.

Och som bekant är ju alla sätt bra förutom de dåliga.

Det är i fiktionen skapandet av det egna jaget sker

I lördags var jag hos en kompis tillika före detta kursare och fick hjälp med att spela in en podcast till ett projekt vi har på kursen jag läser (Att skriva och publicera i digitala medier). Min karaktär är manlig (vilket jag inte är) och talar dessutom med en dialekt jag själv inte talar eller känner mig bekväm att imitera. Av detta förstår vi två ting: min kompis har kromosomuppställning XY och talar med den dialekt min karaktär gör. Slumpen och så vidare.

Men eftersom det är jag som läser den här kursen har det också varit min fulla uppgift att tänka ut, skapa och verkställa den här karaktären så att han blir en trovärdig person och inte bara en karikatyr. Jag har lagat mat och desserter, tagit mig till platser en person som min karaktär skulle befinna sig på, gjort omfattande efterforskning och till och med satt ihop en mapp med allt det som är min karaktär. Och så har jag skrivit manus till en podcast. En podcast där min karaktär spelas av min XY-vän och där jag själv spelar en annan högst fiktiv karaktär. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle skriva ett (om än väldigt kort) manus.

Jag tror att det här kan ha varit det roligaste och tuffaste jag någonsin gjort, faktiskt. Inte nog med att jag tyckte det var fruktansvärt KUL att spela in en podcast (who would’ve thunk it??), jag älskar också själva bakgrundsarbetet. Skriva manus, fundera över karaktärers reaktion, skriva ihop det så att de passar med övriga karaktärer som samspelar med min karaktär, klippa podcast och lyssna på min egen röst i nån evighetsloop … det var så jävla roligt, för att använda ett kraftuttryck.

Jag tror att min största reservation varit att behöva höra mig själv inspelad. Jag tror nog att de flesta tycker att det är en … intressant upplevelse. Men jag gjorde det. FÖR KONSTENS SKULL, som min manliga huvudkaraktär skulle ha sagt. Och på något sätt känner jag att denna distansering från jaget faktiskt skapat något nytt i detsamma. Om jag kände att jag hade något att prata om och berätta hade jag inte tvekat en sekund på att starta min egen podcast. Jag är inte längre rädd för att höra min egen röst. På samma sätt är jag inte heller rädd för att laga komplicerad mat eller göra avancerade desserter efter att ha ”tvingats” göra det för att kunna ge min huvudkaraktär tyngd och … verklighetsförankring? Han behöver vara trovärdig, så då får jag göra allt jag kan för att det ska bli så. Hans varande hänger ju på mig.

Vad jag vill ha sagt, förutom att jag har så roligt nu att jag knappt tänker på något annat, är att fiktionen utökar och formar min karaktär. Det här är fiktion som skapas av och med mig, som kommer vara helt digital och som egentligen inte tjänar ett stort, mäktigt syfte. Och den påverkar mig. Jag känner det, hela tiden. Då blir jag också lite rädd — och lycklig — inför tanken på hur mycket all den litteratur jag läst, alla de filmer, operor och pjäser jag sett, alla de radioprogram jag lyssnat på och alla de samtal jag haft måste ha format mig.

Herregud.

Bästa och sämsta böckerna lästa i år

Mitt nyårslöfte var att bara läsa böcker jag fått rekommenderade av andra. Det har faktiskt gått över förväntan! Av de 52 böcker jag läst hittills i år har 28 varit sådana andra rekommenderat. Mer än hälften, alltså! Generellt tycker jag att jag fått väldigt bra rekommendationer och även om jag inte tyckt om alla har jag ändå kunnat förstå varför andra tycker om dem. Jag tänkte dela upp det hela i en liten lista:

Bästa bok du läst i år?
Station Eleven av Emily St John Mandel. Blev helt golvad av den här boken, förmodligen eftersom jag inte trodde att jag skulle tycka om den. Det är en dystopi och väldigt tragisk – men också så otroligt väl genomarbetad. Språket är sagolikt och jag tyckte väldigt mycket om hur storyn byggdes upp och hölls ihop. Det är inte alla författare som så väl lyckas sammanfläta så många olika personers livsöden, men i den här hände det. Jag gillar också att ingen var uttalat vare sig ond eller god: de gjorde vad de kunde med vad de hade.
Rekommenderades av: Science Fiction-bokhandeln i Malmö

Sämsta bok du läst i år?
Egentligen ingen, men om jag måste välja blir det nog Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Den började bra och spännande men knöts inte alls ihop i slutet. Jag vet att många uppskattar det och tycker att det liknar verkligheten, och absolut – jag kan hålla med om det. Men jag anknöt inte till en enda karaktär, och sista kapitlet var bara pinsamt. Lyckliga slut är väl OK men jag vill inte att det ska bli sötsliskigt. Och det blev det.
Rekommenderades av: Akademibokhandeln på Emporia i Malmö

Roligaste bok du läst i år?
The Darkest Part of the Forest av Holly Black. Jag älskar när författare skriver som om de skriver sagor. Det är någonting med språket som blir hövligt och ganska ytligt som bidrar till att boken får ett djup. Paradoxalt – men sant. Att den handlar om Fae gör ju inte saken sämre eftersom det varit mitt favoritområde det senaste året. Mycket bra.
Rekommenderades av: Science Fiction-bokhandeln i Malmö

Jobbigaste bok du läst i år?
Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Missförstå mig rätt: det här är en av de bästa böckerna jag läst i år. Men den är LÅNG och ganska tung i språket. Jag tror att den tog mig nästan en månad att läsa klart, och med tanke på att jag normalt läser 100-300 sidor om dagen i normala fall säger det en hel del (den är på drygt 800 sidor). Det är en oerhört detaljrik roman som man inte, tycker jag, ska läsa för att läsa snabbt. Jag var helt utmattad i  flera dagar efteråt.

Tråkigaste bok du läst i år?
Det är med sorg i hjärtat jag säger det här, men … Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Det här är ett typexempel på en bok jag ser storheten i men inte gillar själv. Jag blev också ganska irriterad när jag läste den eftersom jag hört flera av monologerna repeteras i princip ord för ord i diskussioner på pubar runt om i Sverige. Jag förstår absolut varför folk gillar den, men är generellt inget fan av den här typen av böcker med den här typen av karaktärer. Jag tycker dock att alla borde läsa den, för det den står för är jag helt med på. Gillade bara inte själva boken.
Rekommenderades av: en före detta kursare

Bok du vill rekommendera andra att läsa?
The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood. I valet om årets bästa bok velade jag mellan Station Eleven och The Handmaid’s Tale. Valet föll till slut på Station Eleven och det enda som avgjorde var egentligen att jag njöt mer av att läsa den. The Handmaid’s Tale är dock HELT underbar och tragisk och hemsk och storyn är lite lik den i Never Let Me Go av Kazuo Ishiguri. Det här är också en bok jag kanske egentligen inte trodde att jag skulle tycka om. Språket är fantastiskt och handlingen är hemsk men väldigt, väldigt väl konstruerad och uppbyggd. Ska du bara läsa en enda bok till i år tycker jag att du ska välja den här.
Rekommenderades av:  ingen, faktiskt. Men den stod på ”Vi tipsar!”-sektionen på Science Fiction-bokhandeln i Malmö så idén kommer ju därifrån.

Bok du inte kommer rekommendera andra att läsa?
Red Rising av Pierce Brown. Det är inte det att den är dålig. ABSOLUT INTE. Men jag är så förbenat trött på YA-dystopier nu och känner att allt är en reproduktion av The Hunger Games och Divergent. Visst, den är spännande. Visst, universumet är trovärdigt. Men alltså, nej. Jag gillade inte den särskilt mycket, trots allt. Kan inte ens förklara varför. Läs den om du verkligen gillar genren, men om du liksom jag är ganska trött på just YA-dystopier kan du lika gärna stå över. Du missar ingenting.
Rekommenderades av: min kusin

Bubblare för riktigt bra böcker: Hemningways The Old Man and the Sea, Patricia C. Wredes The Enchanted Forest Chronicles och Jen Williams The Copper Cat-trilogi.

Nu vill jag gärna veta hur din lista ser ut!